why can’t we give each other our love

Tänker du på mig innan du somnar? För du är fortfarande det sista jag tänker på innan jag faller in i mina drömmar. Kommer du ihåg oss? En gång i tiden, var det du och jag. Vi visste vad vi ville och vad vi behövde. Vi visste båda två att vi skulle kunna få det bra. Vi skulle kunna leva med varandra, om jag bara gav oss en chans. Om jag bara kunde lämna allt och ge mig dig, besvara dig. Jag kan inte sluta tänka på våra stunder, stunder som har fått mig att le. Stunder där vi tillsammans är omgivna av kärlek och lust. Lycka.

Jag undrar vad du gör just nu, vad du har gjort under dessa år. Jag undrar om du håller hennes hand på samma vis som du gjorde med min, när vi promenerade på stranden vid solnedgången och våra fotspår i sanden. Jag undrar om det är samma vågor som slår mot land då dina andetag blev kärleksslag. Om. Jag tänker på dig än, jag tänker på dig nästintill varje dag. Efter alla dessa hundratals dagar från varandra, är du fortfarande det första jag tänker på när jag vaknar.

För sanningen den är att vi vet båda två att det inte kommer att förbli oss.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s